Borås Tidning
Kultur
Lördag 24 mars 2001
Recension/Konst
Förnygelse inifrån betraktaren
Konstronden i ett möte med sinnlig lust och gediget hantverk
Av Rolf Haglund

(...)
Polskfödda, i Göteborg bosatta Alina Witwitzka utställer över 6o-talet verk på galleriet
Borås Konsthall på Hallbergsgatan. Nästan alla visar man och kvinna i känsloladdade relationer, alla på ett maner som jag förknippar med 20- och 30-tal, å ena sidan en Dardels intimitet, å den andra en mera stiliserad typ av teckning som man exempelvis ofta återfann på notutgåvor av den tidens otaliga sjömansvalser, inte minst Evert Taubes, inte sällan med förbluffande djärv formgivning.
 
Själv har hon ett brokigt förflutet, allt ifrån att väga orden på guldvåg som journalist i ett ofritt land, via studier i grafisk design på Konstfack och arbete med bildterapi för läkemedelsmissbrukare och kvinnor utsatta för sexuella övergrepp till en flödande konstnärlig produktion. Ett slag var hon också förläggare och introducerade zenklassiker som Krishnamurti och Suzuki.
 
Hennes vid första ögonkastet snarlika bilder avslöjar snart intrikata stämningsskiftningar och ett slags bildkryptogram där färgspel, hållning, händer och ögon snart ter sig läsbara som ett språk.
 
En särskild roll spelar ofta en kantig blå (maskulin) fågel som frihetssymbol, ibland ock så en katt, medan en hund snarare uttrycker beroende. Själens speglar, ögonen, tränger ofta utanför huvudenas konturer. Händerna avslöjar rädsla eller undergivenhet. Färgen förmedlar nästan alltid sinnlighet och livsglädje, och över huvud taget visar sig hennes bildspråk förbluffande nyansrikt när man väl trängt in i hennes symbolvärld.
 
Rolf Haglund