Citat ur
 
GT/Göteborgs Tidningen
MÅNDAG 27 MARS 2000
Hemsidan: Expressen.se
 
 
Marika målade bort sin ångest
 
Av HILDA GUSTAVSON
 
GÖTEBORG. Till Stödcentrum BEDA kommer kvinnor som varit utsatta för incest och andra sexuella övergrepp.
Konstnären Alina Witwitzka har startat bild och skapandegrupper för kvinnorna.
Snart ställs bildgruppens målningar ut på Stadsbiblioteket.
 
Runt bordet sitter Alina Witwitzka tillsammans med fyra kvinnor ur bild- och skapandegrupperna. (…) Det centrala är samtalet kvinna till kvinna.
- Här på BEDA hjälper man sig själv Jag är ingen ledare, bara en samtalspartner säger Alina Witwitzka.
Genom att måla och skriva kan kvinnorna vända sin sorg och smärta till kraft och glädje. (…)
I bildgruppen ingår tio kvinnor, varav sex medverkar på utställningen. Marita är en av dem.
När Marita kom till BEDA för tre år sedan hade hon gått i olika former av terapi i närmare 25 år. (…)
 
Djupt deprimerad
- Orden på terapin räckte inte till, jag fick inte den hjälp jag behövde. Mitt liv var ett enda kaos. Jag var bostadslös, djupt deprimerad och ville inte leva. Jag var skeptisk till måleriet och trodde inte jag kunde. Men det var mitt sista försök. Och efter ett tag började jag se saker i bilderna, symboler.
För Marita kom vändpunkten efter ungefär ett år. I dag studerar hon måleri och keramik på folkhögskola. Hon har bostad dar hon trivs. Och det syns att hon tycker om att leva. Men skapandet läker förstås i olika grad.
(…)
En träff med målargruppen inleds med fem minuters avslappning, en form av meditation. När kvinnorna känner avslappnade, börjar de måla i sin egen takt.
 
Såg det dolda budskapet
- Så fort man öppnar ögonen, ser man en bild. Så målar man den. Man vet inte var den kommer ifrån. Men man blir chockad och stolt och tänker: "är det här min bild"?, säger någon.
- Jag försökte luras, tänkte bara måla en tjusig bild, säger en annan kvinna.
- Men både du själv och vi andra såg budskap i dina bilder, säger Alina.
- Ja, men jag blir sällan överraskad eller skrämd av mina bilder. Jag befinner mig på flotten och vet öm det, blir svaret.
(…)